Zlatan Kuzelj

• Zlatan är arbetsledare för ett murarteam. Han kommer ursprungligen från Bosnien, där han började som murare i kusinens företag som 16-åring. Han har arbetat med mureri sedan dess, förutom när kriget pågick i hans hemland och när han först kom till Sverige, då han under några år jobbade på fabrik.

– Det är bätt­re vä­der i Bosni­en, där finns fler kalk­fa­sa­der och det är van­li­ga­re med put­sa­de väg­gar in­om­hus.

I öv­rigt är det inte så myc­ket som skil­jer sig åt om man jäm­för mu­ra­ryr­ket i Sve­ri­ge och Bosni­en.

– Jag bör­ja­de ar­be­ta som mu­ra­re på To­bi­a­sons 2002. Idag är jag ar­bets­le­da­re och tar hand om byg­get, ser till att job­bet fly­ter på och de­lar ut upp­gif­ter till mu­rar­na. Men jag är ock­så själv ute på ställ­ning­ar­na och job­bar med mu­re­ri. Just nu ar­be­tar jag med ett se­kel­skif­tes­hus på Ave­nyn, där vi är på gång att fär­dig­stäl­la den ena fa­sa­den.

Han gil­lar all­ra mest att job­ba med den här ty­pen av bygg­na­der. Hu­set har en slät­put­sad fa­sad och en mängd or­na­ment som blom­mor och and­ra de­tal­jer som krä­ver stor pre­ci­sion.

– Jag trivs jät­te­bra på To­bi­a­son, jag har job­bat här länge och har valt att stan­na. Det är all­tid god stäm­ning bland kol­le­gor­na.

Den störs­ta ut­ma­ning­en är när det upp­står tids­press. Ibland kan vä­der el­ler and­ra om­stän­dig­he­ter hind­ra mu­rar­na från att ut­fö­ra vis­sa ar­bets­mo­ment. Det går till ex­em­pel inte att måla om det är för kallt ute, ef­tersom fär­gen fry­ser.

Zla­tan be­rät­tar om det förs­ta byg­get han job­ba­de på.

– Jag hade inga pap­per från mitt hem­land på att jag kun­de mura, så jag fick prov­job­ba och ge­nom­gå en så kal­lad va­li­de­ring. Jag blev till­de­lad både te­o­re­tis­ka och prak­tis­ka upp­gif­ter för att visa vad jag kun­de.

Pro­jek­tet in­ne­höll en rad oli­ka mo­ment, bland an­nat ar­be­te med te­gel, slät­puts och or­na­men­tik. När Zla­tan job­ba­de sin sista dag på va­li­de­rings­upp­dra­get kom fö­re­ta­gets VD för­bi.

– När han skul­le gå där­i­från sa han till mig ”Hej­då, vi ses på mån­dag!”. Jag skul­le ju egent­li­gen slu­ta när va­li­de­ring­en var över, men det var hans sätt att be­rät­ta att jag er­bjöds fast ar­be­te.

– Det verk­tyg jag gil­lar bäst en li­ten, en­kel, struk­turslev. Den fun­kar fint för de­tal­jer, man kom­mer åt bra.

Klicka på en knapp nedan och dela sidan med vänner och bekanta!

[et_social_share]